"Till att börja med måste man acceptera att priset på en vara, i detta fall bostadsrättslägenheter, någorlunda representerar dess värde. Om man inte tror på samband blir hela studien rätt poänglös. Finns det någon forskning som bevisar motsatsen?"
Alexander Ståhle i ett debattsvar på en artikel Leo Qvarsebo i tidskiften arkitekten, (Bläddra gärna fram Leos artikel med,)
http://www.arkitekt.se/s67453
Det är ju tråkigt att alltid bara vara reaktiv, men just den studien av företaget evidens tillsammans med spacescape är de facto nu rådande stadsbyggnadspolitik och riktlinje för (åtminstone många) arkitektkontor. Money Talks. Eller som Jesca Hoop så vist säger: "money'll make you change your soundif the price is right/.../where do we go the freaks on the fringe when the edges are all rounded out we just dangle out in space" http://www.youtube.com/watch?v=4m3OH_fXApA
Problemet med att man ständigt hamnar i ett reaktivt läge är ju nånstans att det i så hög takt produceras sanningar om urbanitetens överlägsenhet. Men kanske är vi på gång med något annat nu.
Det finns kanske ett skäl till att begreppet "bruksvärde" existerar. Såsom bostadsmarknaden ser ut styrs folk att köpa en bostad som de tror sig kunna göra en bra affär på snarare än en bostad som motsvarar deras behov. Bostäder blir en investering på samma sätt som guld och värdepapper, och dessa har ju inget vidare bruksvärde. Det blir lätt en spiral där man efterfrågar det man tror att andra efterfrågar. Och det sociala trycket gör att man (om man har den ekonomiska möjligheten att välja) mer eller mindre tvingas välja en bostad (och yrke etc) som motsvarar ens sociala position. Den rådande trenden med bostaden som ett skyltfönster för ens personlighet förstärker naturligtvis mönstret.
SvaraRadera